På en gata utanför glasmagasinet i Oslo
sjunker en sliten kropp ihop.
Han skakar, svetten silar
ansiktet är blankt
och ögonen bottenlösa av tomhet.
Hans byxor är våta framme i skrittet av urin
tårarna rinner
å han viskar
-MAMMA
Han kryper,
provar att resa sig upp,
mens medmänniskorna skyndar förbi,
några slänger ett blick över axelen,
rynkar på näsan och tar ett steg till sidan.
En ensam kvinna står vid hans sida
fumlar med sin mobil
desperasjonen i blicket får henne att se död ut.
Hon gråter tyst för sig själv mens hon väntar.
Mannen ligger stilla,
hans spruckna läppar provar att forma ett ord
kvinnan böjer sig ned, stryker han över kindet,
viskar små ord om kärlek
trygghet
och et adjö…
Hans sista skrik hörs över gatans larm
-MAMMA…
Så blir han liggande stilla
Ambulansen kommer, men försent
hans liv går inte att rädda
Bara ennu en missbrukares död
Kvar på gatan utanför glasmagasinet
står en ensam kvinna å gråter tyst för sig selv…
Jag gråter med dig…
Zinna
Erfaringsbloggen 